…jo det ska jag tala om. Dagarna tre har gått förbi av bara farten med diverse läkarbesök för Emma. Jag ska försöka fatta mig kort.

Tisdag: Vi åker till barnläkaren för koll av vikt och längd. Uppföljning och lite småprat om hur allt har gått. Emma har börjat öka på sin egen kurva igen, vilket känns riktigt skönt. Barn kan komma i sina svackor säger läkaren, men det känns bra att de följer upp kurvan när den avviker. Så efter att ha stått stilla under en lång tid har hon nu sakta börjat öka igen. En extra kontroll om ett halvår blir det ändå med provtagning igen för säkerhets skull.

Onsdag: Vi åker till tandläkaren för uppföljning av fraktur i framtand. Där blir vi kvar i drygt en timme då de tog bort den provisoriska tandställning. Det var lite jobbigt tyckte Emma, både för vattnet som väller fram när tandläkaren slipade på tanden samt att det gjorde ont i den än. Därför tog de en bild som lyckligtvis inte visade på någon försämring, men däremot reagerade hon på smärta tidigare än förut. Så vi vet inte än hur det blir med den där tanden…uj uj hur ska det här sluta. En ny kontroll om två månader är inbokad.

Torsdag: Vi åker till dietisten. Där lämnar vi in en kostregistrering vi gjort under tre dagar. Inte så lätt att skriva upp precis allt Emma äter och dricker i volym. Men det var godkänt och efter en dryg timme med matprat och massa annat tyckte inte dietisten att det behövdes något uppföljande besök.

Efter det åkte vi hem och åt lunch för vi blev så hungriga av allt prat om mat. Pannkaka fick det bli. Därefter åkte vi till optikern. Emmas glasögon har kommit bort och nu fick hon prova nya och göra en ögonundersökning. Jag kan ju säga som så att efter dessa tre dagar är jag liiiite trött på allt åkande så inne på undersökningsrummet, när Emma fick hicka, brast det för mig.

-Försök sitta stilla, säger optikern.
Emma hickar när hakan ligger mot apparaturen.
-Vad står det här, säger optikern.
-A… H… Eick!…S…Geick!!

Jag börja skratta,…och det skulle jag inte ha gjort för då skrattade Emma och det var ju inte så bra tyckte optikern för Emma skulle jukoncentrera sig på honom. Så jag fick verkligen stålsätta mig och kväva mina skrattsalvor i ett snytpapper och torka tårarna lite. Jag måste ha överkänsliga tårkanaler eller nåt. Först gick det inte så bra, jag garva rakt ut, men det var bara jag och Emma som skratta, mr optiker var gravallvarlig så vi lugnade ner oss. Det tog ett par 10-15 glasögon innan Emma hittade sina favoriter. Det blev Hello Kitty igen, nu blålilaglittriga med svart fodral med spegel i. Glasen behöver inte vara lika tjocka som på de gamla då synen faktiskt blivit lite bättre.

När vi kom hem från optikern stöp jag i säng och sov i 1,5 timme och vaknade lagom mosig. Emma och pappa åkte på innebandy, jag lagade köttfärslimpa och sen drog jag iväg på föräldramöte. Nu,…ska jag snart sova!