Igår hjälpte vi en andmamma få ner sina tolv ungar ner till ån vid vårt sjukhus.  Det här har hänt förut. På vår altan hittar vi andmamman i full färd med att locka ner sina ungar till nästa våning. Vi jobbar på tredje våningen och tyckte nog att hon behövde lite hjälp.

Handskar på och fram med en kartong som vi lyfter ner de tolv rädda ungarna i. Mamman är rädd om sina små förstås och följer oss hack i häl, och flyger, när vi tar utomhustrapporna ner.

Väl nere hoppar mamman ner i ån,  och till slut de omtumlade ungarna med. Superglada står de på rad i väntan på att första ska våga ta klivet över kanten till sin mamma.

Tolv söta små dunbollar räddade vi från att slå halvt ihjäl sig om de istället hoppat flertalet meter ner på bar mark.