Jag har ont, och ont kan jag ha

Fy fy fyy! på mig som inte bloggar regelbundet. Jag har svikit er som så troget kikar in här. Jag lider, men av helt andra skäl och här kommer lite om vad jag sysslade med igår kväll.

Tråkigt nog har jag ingen rolig bild för självaste fotografen höll på med annat. Det var föräldramatch med den stora och hans lag…alltså P97-98-99. Hej och hå gummitå vad klumpig jag kände mig då jag trampade på min egen klubba, klev över ena tränarens fot, missade bollen och flåsa som en hund. Två perioder försökte jag spela innebandy, och jag som tjingat att få stå i mål. Men de sista två perioderna fick jag det, ..och så var man en erfarenhet rikare då, med träningsvärk på köpet och knallröda knän. Jo, det röda har lagt sig nu men ack så öm om jag skulle få för mig att gå ner på knä inte minst.

Men det var riktigt kul ändå, och jag måste sett rolig ut för jag kom på mig själv att ducka för bollen när jag skulle skydda målet. Jag fick stålsätta mig och tänka att jag har ju faktiskt skyddskläder i storlek 160 och en hjälm, så lite skyddad var jag ändå. Även fast det kändes som att en boll skulle kunna tränga igenom gallret och ge mig en blåtira i vilket fall som helst. Bollar flög omkring och jag for omkring från sida till sida till ljudet av bollswish och knäknak.

Sonen sa -mamma jag är i m p o n e r a d på dig! Så något måste jag ju ha gjort rätt, även om jag kände mig väldigt felplacerad. Vi åkte nöjda därifrån. Nu ojar jag mig över träningsvärk och svedda knän.

One thought on “Jag har ont, och ont kan jag ha

  1. Ha-Ha!

    Det får man ju hoppas att åtminstone någon som var på plats hade kameran med och fotade lite så ni alla som var med kan få se hur ni såg ut! (Fast det kanske inte är nåt att lägga ut på en blogg förstås – men för familjealbumet!). :-D

    Minns när mina barn spelade knattefotboll och så där, och det lite då och då skulle vara match mot föräldrarna. Visst var det KUL!!! Och verkligen på blodigt allvar! Fniss!

Comments are closed.