Vi hade lite olika planer för den här veckan. Det fick bli en tripp uppåt till svärföräldrarnas stuga i Höga Kusten, norra sidan av bron. Vi bestämde oss för att låta katten följa med på ett litet äventyr. Vi visste ju inte alls hur han skulle reagera på en nära 6 timmars bilresa. Men vi blev smått förvånade när han endast mjauade ett fåtal gånger. Han lade sig i Emmas knä en stund, sen gick han ner till kattlådan och låg där en stund. Efter det fram till mig i fotändan där han sov ganska länge. Han smaskade endast i sig en liten godisbit och sen lade han sig i kattlådan igen och sov sista biten. Han tänkte väl; -jaha är det här jag ska finna mig nu, okej då.
På morgonen efter frukost släppte vi ut honom för första gången efter att ha svansat runt inomhus under natten. Han gick ut på trappan och sedan under trappan. Runt huset och sedan var han borta. Men han kommer och går och jag hoppas att han inte drar iväg på något längre äventyr, vi ska ju hem också.
Hmmmm. Lös katt i bilen… hmmmm o om han skulle bli fräsig o tokig o hoppa på Danne som kör….
Han är väl chippad va??
På fredag kommer vår nya kattunge, får se hur det går med Luce.
Kramisar
chippa?…hm, ja det kanske inte är så bra att ha en katt lös i bilen, men hade det inte fungerat så hade vi ju korgen med oss :)
Chip i nacken istället för öronmärkning. På våra svarta katter syns ju knappt öronmärkning. Så då är chip säkrare.