När jag ser på alla dessa matlagningsprogram, inredningsprogram och så vidare så ger det mig faktiskt lite ångest, prestationsångest. För allt är så där himla fint och uppfinningsrikt. Varför kan inte jag komma på alla dessa braiga ideér, vara lite sykunnig, snickra, måla och se exakt var en viss pryl ska stå till exempel.

Ernst sa ikväll ”huset vill att det här ska ske” och visade sina perfekt huggna vedklabbar, en torr gammal planka låg estetiskt placerad på fönsterbrädan, sitt egenhändigt ritade köksbord…jag kände bara,… om det vore så lätt för det gäller ju att komma på det där lilla extra som inte alla andra har.

Alla aptitretare han gjorde ikväll då, på ett litet kick och såg så gott ut. Fast verkligheten kan ju faktiskt se annorlunda ut. Vem vet hur många tagningar dem behövt göra för att få till ostbollarna och få dem att ligga kvar på skärbrädan med jätterabarberbladet, rödbetor med ostkräm och sommardrinken. Fast dem verkar ganska enkla ändå, kanske man skulle prova. Recepten hittar ni här.

Simon & Tomas sa i ”Sveriges fulaste hem” ikväll, -”huset börjar känna sig älskat”… jag undrar om vårt hus känner sig älskat? Ja, till stor del kanske förutom tvättstugan som legat på is lääänge.

Eller så gör jag bara som Maria Montazami och köper ett par tofsar, typ 88 st eller nåt :)