Å vilken lugn och skön helg! Stor skillnad mot förra. Vi har slappat, solat, promenerat och promenerat lite till, ätit gott, läst och bara haft det bra. Ibland fylls mina dagar ändock med en kedjereaktion av grejer jag gör. Kuratorn ville jag skulle fundera ut vad det är jag gör som gör mig så trött. Hm, inte helt lätt så de första dagarna släppte jag tanken. För att sen en dag slås av att -gud vad jag känner mig trött, inte så där vanligt gäspa-trött utan mer som om Asterix kom och kasta sin stora sten på mig. Så tuuuung! Den dagen hade jag såna där kedjereaktioner med saker jag måste göra,…ja enligt mig då, för att sen bli tung som sten. Det är så svårt att hejda sig, mig, när det blir så där. Jag kan påbörja nåt nytt innan jag avslutat ett annat, mitt i allt komma på andra saker jag kan göra också…jag ska bara ungefär.
Jag säger inte att detta är något unikt för mig, absolut INTE, utan det här känner ju alla av. Men tydligen så säger min kropp STOPP och det är ju inte enbart för dessa kedjereaktioner. Det är allt möjligt, ältande om livet, vänner, släkt, samlivet, familjelivet, jobb m.m m.m. Allt blir som en enda ond cirkel på nåt vis, särskilt om man inte unnar sig något roligt mitt i allt, dagarna bara går som på räls, på rutin, så grått och trist.
Så jag måste sätta in lite ljuspunkter, träffa folk jag inte sett på länge t.ex och Ullaredsresan ser jag ju fram emot med familjen och pappa. Shoppa och äta gott. Ett biobesök var länge sen, kanske vi borde fixa barnvakt för en gångs skull och se en bra film helt enkelt.