Imorgon börjar jag jobba igen efter två veckors sjukskrivning. Doktorn tyckte det var bäst att börja med två veckors 50% arbete. När hon frågade hur jag mådde så log jag och sa -jo jag mår bra. Och just då kändes det bra, men det går ju upp och ner. Jag tyckte jag kunde börja på minst 75% i alla fall, men det tyckte inte hon och det är väl klokt av henne. Så jag börjar med 50% och känner jag att det går bra så kan jag andra veckan gå upp om jag vill det.

Under denna period har jag ju fått granska mig själv en hel del, ja när min hjärna har tillåtit mig förstås. Oftast tänker jag på vad jag ska göra härnäst, vill göra och måste göra…fast jag egentligen ska ta det lugnt och inte tänka så. Men i alla fall så har jag väl inte kommit fram till så mycket mer än att jag fortfarande undrar varför jag beter mig som jag gör.

De första dagarna var jobbiga. Kände mig uttömd, tung och lite vimmelkantig. Allt var jobbigt och jag sov mycket och bläddrade i tidningar. Tog promenader och fötterna kändes som blyklumpar och det gick sakta. Var även mycket dålig i magen och kunde på natten inte somna direkt. Mornarna bestod av att hjälpa barnen iväg till fritids, de gick själva duktiga dem, och därefter lade jag mig igen…dock efter lite funderingar på om jag skulle det eller inte, snurrade runt några varv och sov alltid till 11.00!

Andra veckan var det lättare att ta promenader. Jag hade ofta med mig kameran för det gör att jag bara tänker på vad jag ska fota och inget annat. Lite svårare att tänka på mig själv och att ta en sak i taget. Men jag har fått hjälp hemma och av min kära pappa som kom och hälsade på, de har påmint mig för jag är liksom i en annan värld.

Längtar efter den där boken jag beställt från biblioteket. Jag har läst mycket de senaste dagarna ute i toppenvädret så den bok jag läser nu är snart slut. Nu sitter jag med ett glas rött, det porlar från akvariet och jag lyssnar på en gammal skiva jag hittade med Laura Pausini, en jättefin skiva. Imorgon är det dags…