Nu är det kokta fläsket stekt, nu har jag låtit hunden springa lös eller alla hästar är inte hemma i alla fall…

I förrgår natt sa min kropp STOPP! Ja, jag bara tuppa av,…svimma helt enkelt. Det var nog det läskigaste jag varit med om. För säkert 4-5 gången gick jag upp för att dricka vatten, tog en Resorb då för jag var trött på att hela tiden vara törstig och tänkte att Resorb e ju bra. Plötsligt svartnar det för ögonen och det susar i öronen. Jag sjönk ner där jag stod i köket mot bänken och tänkte det går nog över snart…det kändes som att det lättade, reste mig för att gå mot sovrummet, hann till hallen och höll mig i dörrkarmen. Sen försvann jag bara…vaknade på golvet av att det kändes som att någon stog och dunkade mitt huvud mot golvet och jag tänkte ”SLUTA!”…då vaknade jag till och stapplade iväg till sovrummet fortfarande svårt att se och sus i öronen och kallsvettig. Fy vad rädd jag var! och ont i huvudet hade jag, fick en liten liten skär bula vid ögonbrynet och skrubbsår på knät.

Detta gjorde att jag sökte läkare och nu har jag blivit sjukskriven för lågt blodtryck som sjunker i stående, samt stressreaktion…VA? Kan det verkligen stämma, det låter inte som jag…och när läkaren sa i hela 2 veckor då brast det. jag tänkte på jobbet direkt, hur blir det med dittan och dattan, nä det går inte tänkte jag. Och när jag sa det så bara brast jag ut i gråt. Så svagt, så INTE jag! Men det kanske stämmer ändå, bara det att jag inte kan inse det, att jag faktiskt behöver stanna upp och bara tänka på mig själv ett tag. Jag kan inte fatta att jag svimmat, och jag är oerhört glad över att det var hemma och inte på jobbet, eller när jag kör bil t.ex.

Det har varit mycket ett tag nu och särskilt de sista dagarna, samtidigt kan jag inte säga nej, jag kan inte sluta vara ”duktig” och göra mitt bästa. Jag lägger ribban lite för högt, men tills nu har det varit svårt att kunna förstå det. Läkaren sa att nu ska du bara ligga på soffan, läsa och äta praliner och bara tänka på dig själv. Inte tänka på dammråttorna eller andra småsaker, inte på jobbet och inte ”de fattiga barnen i Afrika” heller. Och det är ju jättesvårt, för mig, att låta det vara. Fast när det gäller ”de fattiga barnen” så är det väl just nu då…”earth hour”.

Igår och idag har jag sovit, sovit och läst men känner mig ändå trött. Huvudvärk som kommer och går, vaknar med huvudvärk. Med stor möda har jag orkat laga mig något att äta. Jag lyckades även gå ut i detta snöväder för att få luft på en kort promenad, men att klä på mig var riktigt jobbigt, jag fick t.o.m sitta ner och pusta ett tag. Hela kroppen känns så TUNG. Känner mig rätt skum nu, känner inte igen mig själv.