Jag har sagt det förr, jag hatar vår uppfart hemma. Den måste luta säkert 90 grader…nä inte riktigt kanske. I fredags skulle jag backa upp vår gamla Volvo 850 på uppfarten hemma för att göra plats för en annan bil. Jag hade inte kört manuellt på ett tag och efter två motorstopp var jag INTE glad. Jag svor högt för mig själv och tog fart igen. Vrrrroooom-BRAK!
Oj, det tog visst stopp. Så jag svor lite till och går ur bilen och får syn på en hög med plattsten som vi aldrig lyckas göra oss av med. Jag måste ha åkt in i dem!.. och mycket riktigt blev det ett fult märke i stackars bilen. Att det sedan stod en båt där också, ja …det såg jag men jag kunde för allt i världen inte tro att jag gasat rakt in i båtkärrans kulled som tydligen vilade på plattstenarna! Ej heller att det i sin tur fick båten att flyga bakåt och fällde staketet…i say no more…
Oj… 8-X
Nu ska jag ALDRIG mer klaga på VÅR infart eller så!! ;-) Det finns alltid nån som har det värre, ju… <:-)
Mmmm, rudbeckiorna är tacksamma fotoobjekt i alla dess stadier. :-) Ibland tycker jag t o m att de är allra finast (på bild alltså!) när de har vissnat.