Igår var vi alltså och hejade på Indianerna i semifinal mot Hammarby i Sannahed, tillsammans var vi 4747 åskådare! Jag har aldrig varit på speedway och det är väl inget jag har längtat efter heller. Men sonen skulle dit med fotbollslaget och då ville naturligtvis dottern dit också. Sean Banan skulle komma dit och sjunga och det var ju extra roligt tyckte dem.

Väl där knatade vi runt ett tag, kollade in hojarna i depån och letade efter Sean Banan som visade sig hålla till på andra sidan banan (speedwaybanan alltså) så det var bara att gå tillbaka igen. Där satt han och alla Indianerna och skrev autografer med en ringlande lång kö framför sig. Efter två timmar startade dem äntligen men några bilder på heaten får ni inte se, det var alldeles för svårt att fota därifrån vi satt.

Det var kul igår med stämning, motormuller, banansång och kaffe även fast vädret gärna hade fått vara lite bättre. Paraplyerna åkte upp och ner överallt men stämningen var ändå på topp och Indianersupportrar viftade med flaggor och det brölade lite här och var, fyrverkerier och ett gigantiskt indiantält fick vi se också. Men det viktigaste av allt var ju att de gått till SM-final!

Klicka för bildspel.