Idag var det dags för mig och Emma att få en 3:e dos Twinrix hepatit A+B. Vi blev liiite sena och eftersom jag bokat tid via nätet fick vi knappa in oss på en skärm när vi kom. Knappade nervöst med andan i halsen in koden (fick sudda några gånger) och under tiden registrerade jag ett fullt väntrum,..tog ett formulär och han tappa pennan i golvet innan sjuksköterskan ropade upp oss. Emma var bakom mig hela tiden och stackarn var nog vimmelkantig för hon hade somnat i bilen. In på rummet och efter 2 min behövde Emma gå på toa, så ut igen och leta toa. Tillbaka i rummet berättade sjuksköterskan att jag tydligen fått en reaktion på Boostrix (Difteri, tetanus, pertussis och poliomyelit vaccin). Ooooja! svarade jag och berättade om min stackars arm som inte ville som jag ville, och den värkte och jag gick på Ipren och allt. Fick reda på att det var hon som stack mig då…hrmpf! tyckte väl att jag kände igen henne. Jaja, inget mer att orda om det.

Jag fick min spruta först och det var inte så skönt om jag ska vara ärlig, men jag stålsatte mig för Emmas skull. Dumt nog skulle vi ha tagit Emma först, för nu ville ju plötsligt inte hon ta sin spruta. Emma hade såklart tittat väääldigt noga när sjuksköterskan med ett ryck stack nålen i min arm. Så nu började övertalningsförmågan, och den jag har är urusel. Så till slut viskade jag:

-vi kan hitta på nåt kul sen du och jag. Du får bestämma!
-Bowla!
Jag tänker då att, oj det var kanske inte så smart. Vi ska ju hem och äta och kan inte bara dra iväg och bowla så där. Men svarar:
-okej, då ringer jag sen och kollar om det finns någon bana ledig.

Emma tar sprutan efter att jag sett till att hennes arm var helt avslappnad samtidigt som vi rotar i plastlådan efter glittriga djur. Stackarn blev lite ledsen, men nu är det gjort i.a.f. Nu åker vi mot macken och jag undrar hur jag ska lyckas slingra mig ur det här. Jag ”låtsasringer” när jag tankar bilen. -Emma rör INGA knappar!, du ser mig hela tiden. Låser och kutar snabbt in för att betala och rafsar åt mig en Sandwich. Billarmet tjuter! Jag knäpper av inifrån butiken. Betalar och Emma får glassen med förklaring att det var fullbokat på bowlingen. -Men du loooova!, jämmer och elände. Men det gick över och glassen åt hon upp fort.

Usch, dumma mamman kände jag mig som. Varför kunde jag inte ha erbjudit henne en glass istället från första början.