Vi har som så många andra nu varit på utvecklingssamtal. Den här gången var det Williams tur. Jag kom på mig själv att bara titta på honom och tänka att han blivit så stooor. Han har vuxit till sig vår 5-klassare. Både jag och mannen fick höja ögonbrynen ett par gånger när han svarade snabbt på frökens frågor om specifika ämnen. Vi såg även ut som frågetecken ibland, t ex när fröken ber William säga böjningsformer av substantiv i singularis och pluralis hit och dit, verbets tidsformer samt komparera adjektiv och sånt…jaajaa jag skrev precis av hans utvecklingsplan men jag har tappat lite av det där. Självklart kan jag ju böja ord rätt, men inte på befallning på det viset…hrmpf. Men det kunde William, stoooolt.

Sen har vi det där med engelskan som är lite trixigare för honom, men vi kämpar på varje dag så jag tror det faller på plats snart. På kvällarna kan jag få ett sms när han gått och lagt sig där han skriver ”good night mam and dad” till exempel. Jag föreslog på utvecklingssamtalet att vi kan ha en ”engelsk timme” hemma och kl 18-19 varje kväll måste ALLA prata engelska!…Det var inte populärt, mannen såg skitskraj ut.

Enligt William själv är ämnena slöjd, bild, skriva berättelser och matematik de ämnena som han känner sig särskilt duktig i. Fröken sa också att han är en praktiker samt estetiker. Sen tittade vi runt lite på teckningar och annat. Han hade ritat ett porträtt av Gustav Wasa, väldigt fint. Dem hade fått göra gipsmasker, men det ville inte han utan han gipsade sin hand istället. Visst är den fin! Från början var det fransar på den också men han tog bort dessa. Hjärtat har jag lagt dit och nu får den ligga i köksfönstret ett tag.