Ändrade planer som sagt, istället för kiosken så blev det seket. Där får man ha hand om poängställning, utvisningar och start-stopp-knappar m.m Det är bra att vara två där så jag fick sällskap av en annan förälder som var lite mer van. Jag har bara varit där en gång tidigare. Chokladbollarna lämnade jag i kiosken, och jag har ingen aning om dem sålde slut eller inte. Men det kanske gick åt för det var en annan match direkt efteråt.

Innan matchen började så värmer laget upp i vanlig ordning. När jag går förbi så står William precis där och jag säger ”kämpa!”…för att i nästa sekund slå i tån i sargen…JÄÄvlar vad ont det gjorde, jag till och med hoppade så min sjal studsade högt (det är studs i resåren)…jag tittar bakåt mot William som himlar så där ”gudvadduepinsam”-blick…och det var pinsamt men sedan blev jag så full i skratt för jag såg Williams blick framför näthinnan gång på gång. Gick tillbaka till seket och kunde INTE sluta skratta, särskilt inte när jag såg att det till och med blödde igenom strumpan. Knäppt…jag hade ju ONT och ändå skrattar jag så tårarna rinner…skadad?

Idag i alla fall så VANN våra killar! Dem spelade rrriktigt bra och ”spelade säkert” på slutet och vann med 8-7! Jättekul! I seket de sista tre minutrarna är det hektiskt, då var det utvisning, avblås x flera och jag hade full upp att trycka start-stopp-start-stopp-start-stopp. Men nu kära vänner ska jag sträcka ut mig på soffan och se en film innan det blir för sent. Min stackars tå…dig 2 på latinskt terminologi, är baddad med alsol och värker,…jag fick ett skrattanfall till…weiiirdoooo. Gonatten!

Fotot: Kan ni tro att det blev mål direkt efter den här bilden var tagen?…se alla framför mål liksom. För att komma igenom där krävs snabba hårda bollar!