När jag kom hem idag och gick igenom posten så fanns det inte ett enda gratulationskort…hm vad konstigt tänkte jag. fast så kan det ju bli, men anade ugglor i mossen. Efter det kommer min goa familj med en bricka och där ligger det lite små överraskningar i form av teckningar, choklad och ett mossigt hjärta till ytterdörren. Under teckningarna låg även gratulationskorten…ha! jag visste det …kort från svärföräldrar och mamma. Grannen plingade på med lite vin och en pepparsalami, mumma!

Vi har inte svullat så mycket idag. Danne fyllde ju nyss och då åt vi smörgåstårta och så bakade vi chokladbollar igår. Tänkte faktiskt ta en nu till lite kaffe…liiite kaffe. Jag måste ju kunna somna sen. I helgen blir det fullt hus här, fast inte så länge. Min pappa kommer, svärföräldrarna kommer och hjälper oss stycka en kvarts oxe och vänner från Sthlm kommer förbi på en fika med 6 st köksstolar innan de åker vidare. Som tur är har vi inga innebandymatcher den här helgen.

Annars har min dag inte varit mer annorlunda än någon annan dag. På jobbet har vi dock fått fnitterattacker. Det händer så tokiga saker ibland. Jag skriver ju journaler och efter att ha hjälpt kollegan med ett ord vi inte hörde, går jag och pysslar med annat. Då ramlar något ner på golvet, och det visar sig att kollegans hör-muff från lurarna fastnade i mitt öra, eller håret snarare. Jag kände inte att den fastnat, lämnade snällt tillbaka den till kollegan.

Lite senare ringer ett läkemedelsföretag.

-hej jag heter ……..och ringer från………….vi pratades vid förut.
-ja hej, säger jag.
-………….lisa…………
-ja, det är Lisa, säger jag.
-nej, alltså vi skulle informera er om läkemedlet Onglyza..
(!?)
Behöver jag säga att jag fick ett skrattanfall, läkemedelsföretaget likaså, och mina kääära kollegor fnissade ikapp. Låter säkert inte lika roligt så här. Men vi hade roligt i alla fall.