Och så blev det söndagskväll! Vips, bara sådär. Vår fredag blev minst sagt annorlunda och lite jobbigt men tänker inte gå in på några detaljer. Det hela slutade gott och livet står för en hel del prövningar. Men så kan det vara och mitt humör har varit lite upp och ner den här helgen, både till vardags och vid förberedelser för att fira dotterns 12-årsdag.
På lördagen fick jag iväg familjen till badhuset så jag kunde ordna i lugn och ro. Det var tur det för det krävdes inte mycket för att jag skulle kunna gå upp i atomer. Tejprullen fick sen en rejäl åthutning minst sagt. Om man svär åt en tejprulle rakt ut, när man är helt ensam hemma…är det dags att oroa sig då? Hur som helst. Jag fick alla presenter inslagna även fast jag inte lade ner hela min själ som jag ville, ibland går det bara inte så bra.
Så var det dags för tårtan. Själva bottnarna hade jag bakat på fredagen, så långt allt gott. Borde nog ha fyllt dem då också, för då hade jag upptäckt i tid att jag inte hade marsansås hemma. Så det fick jag gasa ner till kiosken och köpa mitt i allt. När det senare var dags att lägga på marsipanlocket så blir det bara blankt och jag upptäcker att jag måste ju ha grädden emellan! Av med locket, på med grädde, på med locket, kladdkladd. In med den i kylen och så var det dags för dekoren i svart marsipan. Zebraränder ska det bli minsann,..mmm bara jag som såg det kanske. Och vimplarna som jag gjorde av washitejp var ju inte fislätt heller.
Menmen, zebratårta blev det och dottern älskar ju marsipan och den så kallade ”rosen” var jättegod tydligen. En superhappy dotter hade vi när fikat och presentöppningen var över. Bilderna får tala nu och i ett annat inlägg får ni kika lite på presenterna.