Till den det berör

Goddag vänner, släkt, arbetskamrater, smygläsare och ni som bara halkar in på ett banaskal och halkar ur lika fort. Jag hoppas att ni har en bra dag och att ni inte har så gråmulet väder som vi har idag. Det är supertråkigt väder, och nu regnar det också. Men nu några ord till er som läser här.

Det hade varit jättekul med lite mer respons på ”er stund” i ett tidigare inlägg. Jag hade inte förväntat mig en explosion av kommentarer men absolut fler än en enda. Tack till dig som orkade ge lite av din tid, det värmde och var roligt att läsa. För ett år sedan gjorde jag likadant, men även då en enda som ville säga mig något. Jag kan tycka att en blogg blir mer levande med lite kommentarer då och då, särskilt om läsarna får ett eget tillfälle att svara på frågor. Det är väl bara positivt och på så vis hittar ni till varandra också.

Jag har full förståelse att exempelvis svärfar inte vet hur man gör när man kommenterar och därav struntar i det…även fast det inte borde vara något krångel. Då får ni säga till i sådant fall, annars vet jag ju inte om det. Eller så vill ni inte att jag ska veta vilka ni är, eller så har ni bara googlat om en viss sak och så var det inte mer med det, eller så är min blogg bara supertrist så att det inte är ens värt det. Ja ni förstår ju att jag undrar. Feedback är ju bra även om det är bra eller dåligt, bara man lägger fram det på ett snyggt sätt. Men om det bara är tyst så känns det konstigt.

Men det är inte hela världen för jag bloggar ju vidare ändå eftersom jag tycker det är roligt, och skriva är min passion bland så mycket annat som finns här i bloggen.

Jag trodde bara att det var något som ni läsare ville ha, som en liten frågestund enbart för er och självklart för min egen skull också för då vet jag mer vilka ni är och kan besöka er tillbaka. Om ni har blogg vill säga. Det gör jag, kommer tillbaka och lämnar spår.