Jag har en liten historia att berätta om en torsdag på kontoret. Min syrra behövde få lite pepp hemma i storstan, så jag bestämde mig för att skicka några rader per post. Knåpar ihop ett brev och tar sedan lite Marianne-karameller ur min skrivbordslåda och lägger i kuvertet.

På fredagen får jag ett sms av henne där hon tackar för brevet och undrar var godisarna är…(!)
(Hade nämligen skrivit att hon skulle få godis)
När jag sedan ringde upp henne för att försäkra mig om att hon inte skojade med mig, så fick jag klart för mig att några godisar låg absolut inte i kuvertet (!!)

Nu började min skrynkliga hjärna jobba på högvarv för det här var obehagligt, VEM har fått godisarna!? Hjärtat hoppar och jag tänker förskräckt på om jag lyckats lägga godisarna i någon patients brev…
”Vid din senaste provtagning var blodsockret alldeles för högt,…och därför får du nu de här godisarna som tröst..”ve och fasa!!

Eller hamnade dem aldrig i kuvertet?…åt jag upp dem.. ? Det hela är väldigt mystiskt och jag blir såklart väldigt nyfiken också. Jag vet fortfarande inte vad som hände med godisarna.