Nu när familjen är bortresta så får jag köra lilla röda bilen. Innan mannen åkte sa han -”du måste gasa upp tills choken släpper”. (?) Inte för att jag vet vad det är men visst jag gasar och gasar här hemma på mornarna och hoppas innerligt att ingen granne vaknar av det och tror att jag blivit tokig. Känns helknäppt att stå och tokgasa med kopplingen i botten, men gör jag inte det så hoppar bilen fram och det vill jag inte vara med om, så jag gasar lite extra även när jag kört iväg. Whrrrrrrrooooooom!

Sen så är det inte bara det. Bensinmätaren har en förmåga att åka upp och ner, på en och samma resa liksom. Samt att handbromsen inte tar ordentligt. Jag kan nog dra upp den till taket (nä det kan jag inte) och ända kan bilen rulla. Vi har ju uppför där vi parkerar hemma, och för att få en plan yta måste jag backa, alltså backa till sidan av huset och jag gillar inte den där tegelväggen, och på andra sidan är rabatten med en liten kant. Den kanten råkade jag backa på idag så jag kom knappt ut för det var så många blommor i vägen. Och till råga på allt så stod grannen och tittade på, mycket road förstås…

Vår Saab börjar tappa stinget också. En dag när jag åkte över ett gupp sa det bara ”PANG!”, jag trodde jag skulle skita på mig, lät som en stor sten eller nåt. Stannade till för jag var rädd att vi fått punktering igen (ja den punkteringen som jag inte märkte förrän jag åkt ner för hela backen hemma). Men ingen ny sådan så jag körde vidare. Sen tyckte mannen ett tag senare att det lät lite stumt och det visade sig att PANGET var en fjäder som nu borde bytas.

En annan dag när jag åkte ner för backen hemma så fick jag plötsligt hela knoppen i handen, alltså knoppen på växelspaken bara lossna! Fick dit den igen dock.

Alltså vad är det med mig och bilar?