noll koll

okej solen skiner,…så varför kan jag inte känna mig glad. Jo, det ska jag berätta för morgonen starta med ett stort MINUS! Jag har NOLL tålamod. Ibland känns det så j*vla hopplöst…
Det går upp och ner, upp och ner, som en berg och dalbana.

Igår gick det mestadels bra, det kändes bra. Ordnat sig med FK. Stora barnet var på fotbollsskola. Jag och lilla barnet åkte för att handla och hon var jättesnäll och hjälpte till i affären utan gnäll. Lovade henne en liten leksak om allt gick bra, och allt gick bra så den fick hon behålla.

Läser en bok nu och försöker förstå vad de skriver. De delar upp kontinuerlig förstärkning (varje gång) och intermittent (då och då) förstärkning. Intermittent jämfört de med att t.ex få var 6:e kopp kaffe gratis om man samlar stämplar på ett kort.

Förstärkning är en konsekvens som får sannolikheten för ett beteende att öka. Det finns positiv förstärkning och negativ. Med positiv förstärkning menar de att någonting tillförs och med negativ förstärkning menar vi att någonting tas bort. Förstärkare kan vara materiella ting men lika gärna upplevelser, beröm, uppmärksamhet eller egna tillfredsställande känslor.

Men då får jag nog välja förstärkning då och då, jag kan ju inte köpa en leksak varje gång jag vill att de ska uppföra sig i affärer…så ska jag göra ett typ av stämpelkort då eller?…och var 5:e gång typ får de något?…

Men som sagt, idag är ingen rolig dag och jag vet inte ens hur jag ska bete mig. Vill bara gräva ner mig nånstans.

Nu känns det bättre

Idag fick jag tag i min handläggare på FK. Det var ju inte så mycket att orda om vilket jag misstänkte men jag tycker inte om att ringa såna där samtal, var tvungen att skriva ner en liten fusklapp…alltså inte för att jag ljuger, utan mer för att jag är rädd att jag ska få hjärnsläpp och bli fåordig. Men som sagt inte mycket att orda om eftersom jag snabbt berättade att jag bara tänkt mig juni ut och sen vill ”friskförklara” mig. Om jag är frisk..? inte vet jag…det återstår att se.

Domningar

Ett par nätter nu har jag vaknat med domningar i både händer och fötter. Här om natten var jag stel som en pannkaka, nä eller som en stel nykläckt kyckling stämmer nog bättre. Jag satt länge på sängenkanten efter att jag vaknat mitt i natten. Jag försökte förstå om jag sov/drömde eller var vaken. Till slut kom jag på att jag var faktiskt vaken och kände mig urusel i kroppen. Stapplade iväg och drack vatten och gick på toa som vanligt. Vad är det här liksom? Försäkringskassan har skickat hem ett brev:

”Hej, jag arbetar på Försäkringskassan med utredning och rehabiliteringssamordning och jag handlägger ditt sjukfall. Hör av dig till mig om din sjukskrivning, medicinska planering, arbetsuppgifter.”

Men alltså…jag orkar inte hålla på och tjafsa med dem. Jag har ju ändå bestämt mig att vara sjukskriven juni ut och sen får det vara bra. Det är väl bara att säga det och hoppas att de godkänner hela juni. Jag har i.a.f lärt mig se signalerna…

Twilight zone

Ja så känns det, mitt liv nu…som i twilight zone. Ena dan bra, andra inte. Det kan till och med växla på en dag om det är bra eller dåligt. Känner mig helt knäpp, får gråtattacker, yrsel, har låg stresströskel, brusar upp för nada och att känna ”lust” ska vi inte tala om…vill helst bara krypa ner nånstans och vara för mig själv, ingen får ta på mig … och så vidare.

Det jobbiga är också när de närmsta inte förstår, men jag kan förstå…det att de inte förstår alltså. För själv kan jag ibland inte förstå och hur ska då andra kunna ha förståelse. Nä, låt mig bryta handlederna istället och gå i gips ett par månader, sen när jag får ta bort gipset så är jag frisk.

Men när är jag ”frisk” från det här?! Hur länge ska jag vara sjukskriven?…hur i h-lvete ska jag veta det, jag vet bara att jag inte mår bra nu och igår gick sjukskrivningen ut. Jag ringde och sa att jag ville ha förlängt men inte 2 v hit och dit, nu tog jag i.a.f juni ut så får vi se. Jobbar 6-timmars dagar och går hem kl 14. Jag träffar kuratorn och det känns alltid jobbigt innan men skönt efteråt.

som en urblåst ballong

Hur kan hjärtat skena iväg som en häst upp i halsgropen av att en ballong smäller?
Hur kan mamman inte få luft till att blåsa upp en ballong åt dottern?
Hur kan en ballong få mamman att storgrina?

B som i bibliotek o bränd

Var på bibblan idag på jobbet. Lämnade tillbaka ”Duktighetsfällan”, den var sådääär tyckte jag. Den första boken jag läste ”Lär dig om stress med KBT” var bättre om man ska jämföra. Kände att jag vill ha nåt mer att läsa så efter ett tag kunde jag inte välja utan det blev 4 böcker:

  1. Från utbränd till nytänd
  2. Tillfälligt avbrott
  3. Om barn och stress
  4. Nannyboken – våga vara förälder

Så nu har jag en massa att läsa i helgen mitt emellan hockey-vm förstås. Jag kan inte riktigt kalla mig själv ”utbränd”, mer som svedd eller bara bränd kanske. Jag känner ju igen mig i vissa delar av böckerna jag läst, men självklart är ju inte alla symtom något som alla upplever utan istället lite av några. Vissa kanske har hjärtklappningar, jag har …jag har inte riktigt klart för mig vad mina symtom var. Jo lite, som trötthet, vaknade ofta på nätterna, domningar, ångestkänsla, irritabilitet och så vidare. Ja och så svimmade jag ju mitt i natten också, typ blodtrycksfall eller nåt. Och nu när jag skriver ner det så här så var nog ”stressreaktion” en rätt bra diagnos.

Idag efter snart 6 veckor sedan jag tuppade av så kan jag känna av små signaler från kroppen, sånt som jag inte reflekterat över på samma sätt innan. Jag kan tänka -gud så här har jag känt hur många gånger som helst sedan lång tid, kan det vara av mitt ”stressande”. Jag känner yrsel, domningar, ångest när jag vaknar på natten, trötthet och fortfarande är jag riktigt irriterad känner jag. Irriterad för småsaker som jag förstorar upp.

Ordet stress tycker jag låter som ”springer jag inte till tåget nu så missar jag det”. Och inte alla de här små detaljerna i vardagen som också kan skapa en sorts stress som -”nu måste jag laga middagen så jag hinner hänga upp tvätten innan barnen ska i säng och jag ska läsa saga och sen börjar mitt favorit-tv-program”, som exempel. Samt att när jag t.ex hänger upp tvätten så kan jag börja vika den rena eller sortera upp smutstvätten eller rensa upp i hela tvättstugan lite lätt och vips så var klockan läggdags för länge sen och tv-programmet har redan börjat. Som en sorts inre stress, min hjärna skenar iväg i allt jag vill hinna med. I sådana lägen ska jag alltså stanna upp och köra lite ”mindfulness” :)

En skön ledig dag

Ok, jobbar ju 75% nu och har valt onsdag som en ledig dag. Sov till halv 11 typ. Jag har mestadels suttit ute i solen och läst, annars fick jag handla lite som fattades hemma till middagen, tvätta lakan för det svämmade över men inte så mycket mer än så. Först tyckte jag det var rätt kyligt i luften men efter att ha suttit i lä ett tag fick det bli shorts och linne samt en iskaffe. Jo, jag har ju lyssnat igenom RAW-skivan med förstås, riktigt kul att lära sig redigera foton med det.

En lugn helg

Å vilken lugn och skön helg! Stor skillnad mot förra. Vi har slappat, solat, promenerat och promenerat lite till, ätit gott, läst och bara haft det bra. Ibland fylls mina dagar ändock med en kedjereaktion av grejer jag gör. Kuratorn ville jag skulle fundera ut vad det är jag gör som gör mig så trött. Hm, inte helt lätt så de första dagarna släppte jag tanken. För att sen en dag slås av att -gud vad jag känner mig trött, inte så där vanligt gäspa-trött utan mer som om Asterix kom och kasta sin stora sten på mig. Så tuuuung! Den dagen hade jag såna där kedjereaktioner med saker jag måste göra,…ja enligt mig då, för att sen bli tung som sten. Det är så svårt att hejda sig, mig, när det blir så där. Jag kan påbörja nåt nytt innan jag avslutat ett annat, mitt i allt komma på andra saker jag kan göra också…jag ska bara ungefär.

Jag säger inte att detta är något unikt för mig, absolut INTE, utan det här känner ju alla av. Men tydligen så säger min kropp STOPP och det är ju inte enbart för dessa kedjereaktioner. Det är allt möjligt, ältande om livet, vänner, släkt, samlivet, familjelivet, jobb m.m m.m. Allt blir som en enda ond cirkel på nåt vis, särskilt om man inte unnar sig något roligt mitt i allt, dagarna bara går som på räls, på rutin, så grått och trist.

Så jag måste sätta in lite ljuspunkter, träffa folk jag inte sett på länge t.ex och Ullaredsresan ser jag ju fram emot med familjen och pappa. Shoppa och äta gott. Ett biobesök var länge sen, kanske vi borde fixa barnvakt för en gångs skull och se en bra film helt enkelt.

Jekyll & Hyde

Den här så kallade stressen gör mig gaaaalen. Har en riktigt jobbig helg! Trodde att helger skulle vara avkopplande, försöker verkligen men varför slutar det alltid med att jag storgråter eller är hysterisk. Det känns såå jobbigt ibland, vet inte vart jag ska ta vägen…som fången i min egen kropp..bläää…ångest, frustration, allt blir bara feeeel.