Något som inte stämmer

För att uttrycka mig kort så har jag inte mått så bra sista veckan. Bland annat en incident på jobbet för exakt en vecka sedan fick mig att stanna upp och tänka efter lite extra. Så den här veckan har jag stannat hemma från jobbet och försökt få tid till att känna efter hur jag mår egentligen. Jag har och har haft en del symtom som jag måste gå till botten med. Det känns i hela kroppen att det är något som inte stämmer.

Vill inte skriva för mycket, inte förrän jag tagit reda på mer. Hur som helst så blir det nog så att jag får ringa vårdcentralen imorgon för att ta lite prover.

En till som inte har mått så bra tidigare i veckan är lille Tusse. Mer om det i nästa inlägg.

 

Jag ska bara…baka och

Oj, vilket snöväder. Har det snöat hela dagen eller? Jag har knappt vågat titta ut genom fönstret på jobbet. Tänkte att jag får väl gräva fram bilen på parkeringen när jag ska hem. Nee men kramp i handen fick jag av all jädrans snö som jag fick borsta bort. Ingen kraft i mina sekreterarhandleder där inte som vilar på ett tangentbord hela dagarna. Halt var det också…och kö ut från stan. Det tog sån tid så det blev ingen innebandy för Emma ikväll, lika bra det för vi skulle ju baka.

Men först fick jag steka torsk till middag…och jag hatar att steka fisk för det blir aldrig bra. Jag hade åkt ur Mästerkocken ögona böj. Det såg ut som om någon slaktat den stackars torsken…sen glömde jag visst ströbröd sa mannen…hrmpf! Efter middagen bakade jag och barnen både chokladbollar och chokladcupcakes. Det blev bra men hade varit betydligt trevligare om barnen hade hållt sams! Vad trött man blir ibland…

Cupcakesen är inte klara, frostingen får jag göra imorgon eller på lördag morgon kanske är bättre. Tårtan gör jag imorgon kväll men garnerar på lördag morgon. Bilder på allt får ni se en annan ljus dag. Det positiva med all snö är ju att det plötsligt blev mycket ljusare ute och det är ju perfa när man ska fotografera.

Nu ska jag slå in Emmas present hon ska få när vi sjunger för henne imorgon. Det blir lite nya kläder. Jag ska bara leta mer efter laddaren till videokameran också…åh orkaaa

Varför vila, tja varför inte

Idag har det varit full rulle på mig. Ja, jag var sjuk nyss och det gick över lika fort som det kom över mig. Skönt i och för sig för jag har som sagt inte tid att vila nu…och som en vänlig läsare skrev: -varför tillåter vi oss inte att vila? En himla bra fråga…jag har faktiskt väldigt svårt för det och särskilt när det snurrar i hjärnan av alla planer.

Jag känner mig som sagt mycket bättre så jag har jobbat idag. Efter jobbet har jag panikhandlat på Panduro det som fattades till kalaset. Hämtade mannen på jobbet. Hämtade ut paket och köpte mjölk. Hem och koka korv (bara för att det går snabbt, men det är såå äckligt). Mannen och barnen åkte till innebandyn. Jag har, mitt i allt, rensat ur köpmandisken i köket för att flytta det till en tom byrå i hallen…för att få mer plats i en kökslåda. Fyllde köpmandisken med hälften av det som låg i kökslådan. Sen strök jag gardiner till köket och tog ner julgardinerna, öppnade paketen (Emmas presenter), satte på en tvätt, tände brasa, hängde tvätt och lastade ännu en tvätt. Jag strök och strök, hängde tvätt, strök och äntligen är gardinerna på plats. Under tiden har mannen och barnen kommit hem och gjort vardagliga bestyr. Jo, jag förhörde William på engelskan när jag hängde upp gardinerna. Barnen somnar och jag och mannen planerar semesterveckorna.

Nu pustar jag ut och slänger ihop det här inlägget och sen är det gonatten!

Imorgon ska jag baka…

Snurrisnurr

Jag har varit osynlig här ett par dagar men jag har inte hittat orken till att blogga hur gärna jag än velat.

Under veckan blev jag så snurrig i huvudet att jag var tvungen att gå och lägga mig redan halv 9 på kvällen och somnade direkt. Har känt mig som en urblåst ballong, trött trött.

Vardagsrutiner börjar falla på plats, träningar, läxor, läkarbesök och allt sånt där ni vet.

Men snart så ska jag blogga lite, först ska jag ut och plocka svamp. Ja, jag måste ut och få luft.

good enough

För lite mer än ett år sedan sa min kropp stopp som en del av er vet, visste ni inte det så kan ni läsa om det under kategorin stress. Sedan den dagen har jag lärt mig att se signalerna när jag bör ta det lite lugnare. Då och då känner jag av det och måste hejda mig själv och det finns säkert tillfällen då jag inte märker av det utan allt rullar bara på som en evig spiral.

Jag har läst många böcker som t.ex duktighetsfällan, utbränd till nytänd, tillfälligt avbrott, hantera din stress med KBT, m.m. Nu har jag fått tag på en till bok, en bok av Elizabeth Gummesson. Den heter ”Good Enough”, bli fri från din perfektionism. Jag tror jag kan ha en släng av den där perfektionismen, eller rättare sagt jag har väl det, fast det har vi nog alla på ett eller annat sätt och bara en liten bit in i boken så blir man upplyst om perfektionism i positiv och negativ bemärkelse. Enligt en forskare finns det tre typer av perfektionism:

  1. Den självorienterade perfektionisten (personlig perfektion)
  2. Den omgivningsorienterade perfektionisten (fanatisk och förväntar sig perfektion av andra)
  3. Den socialt orienterade perfektionisten (tror att andra förväntar sig perfektion)

Så vilken skulle jag kunna tillhöra,..hm.. kanske en släng av alla tre. I boken står det förstås lite mer ingående om varje typ. Om jag läser igenom olika kriterier för negativ perfektionism samt den positiva, så stämmer tyvärr den negativa in på mig rätt så bra. Det ska i alla fall bli väldigt intressant att läsa den här och innan jag spekulerar för mycket så ska jag läsa ut den. Gonatten!

Kli kli

lobelia

Den här bilden på lobelian mot mulen himmel gillar jag.

Äntligen lite lugn och ro. Ibland kan det bli riktigt rörigt och stressigt. Jag stod i köket och det kliade hemskt i hårbotten och då gick det upp för mig att jag borde nog varva ner lite. Tidigare idag fick jag jordens pip i ena örat, fast just då var jag inte stressad. Men i köket hemma senare var jag det, det började redan innan och i köket då med. Idag började nämligen innebandyn för sonen och den börjar 17.00 så det blir lite snoigt när vi kommer hem. Jag lägger fram kött för vi ska få främmande också. Men sonen vill absolut inte ha det så jag gör iordning en pannkakssmet, tänkte att det är lika bra för dottern kan ju inte tugga sega köttbitar än för operationens skull.

Det är dags att åka till träningen och efter typ en timme på bänken trillar tioöringen ner och jag säger till mannen:
-Lämnade jag pannkakssmeten på bänken?
Mannen vet inte förstås och inte jag heller. Det blir tyst ett tag och sen kommer jag på att jag knäckte aldrig några ägg (?) Amää då står det alltså en halvfärdig smet på köksbänken när vi kommer hem…jaja inget jag kan göra nåt åt. Vårt besök från Sthlm kommer till träningen, mannen och han åker och handlar potatis till middagen. Jag åker hem med barnen så sonen ska hinna duscha och jag kan fortsätta med smeten. Vi kommer hem och möter en granne som vill ge bort plommon, så vi går till henne och plockar plommon, björnbär och nåt annat litet och runt som växte på träd. Klockan tickar, jag går in och barnen stannar ute. Påminner sonen om duschen. Jag fortsätter med smeten. Påminner sonen om duschen, går in och tänker plötsligt ”sparkade Emma boll?”.
-Emma du får inte sparka boll!!

Till slut kommer barnen in och det ska gå så sakta som snorvax för sonen men till slut kommer han in i duschen så jag kan steka pannkakor i lugn och ro. Mannen var inte hungrig och inte kompisen heller så jag fick äta pannkaka med barnen istället. Nu softar vi i soffan, ser på Idol och värmer oss framför brasan.

Blixtar på olika sätt

Här har vi haft blixtar och dunder på olika sätt kan man säga. Det började i morse, en helt vanlig morgon hos vår familj lite halvstressig så där. Vi var redan sena och när vi äntligen blev klara och skulle åka, står mannen i full färd och puttar på den lilla röda (den andra bilen). Vad nu då?! -Den startar inte!…nehe men kan du flytta på dig så vi kan få komma iväg, jag kan ta Emma, säger jag…(som satt i den andra bilen). -Men du kan ju inte åka! Du måste ju hjälpa mig få igång den, batteriet e slut!

Hm, okej jag hajar. Så dit med kablar plus, minus och sånt. Startar bilen…-Det ryker, det ryker!! och precis när mannen drar bort ena polen (plus eller minus vad vet jag) så blixtrar det till. -Det rycker här med, aaaah det brinner!, gapar jag. Fort bort med sladdar och allt. Ja, det var bara att konstatera att batteriet var dött och vi kunde inget göra just då. Men vår uppfart är lite tokig och lutar i typ 90 grader …nä nu ljög jag…ah, men lutar i.a.f så nu står båda bilarna mitt i gatan där folk ska köra. Vi måste putta upp bilen tycker mannen (?)
-Det går ju inte! Kan du inte bara rulla ner den på gatan så får den stå där!?
-Nä vi rullar upp den. Sagt och gjort vi tar lite sats och puttar upp den…puttar lite, puttar lite till. Till slut säger jag:
-Om vi fortsätter så kommer till slut bilen dra över OSS!! Det finns ingen som kan dra i handbromsen.
-Okej okej, den får stå här, tycker mannen. Dra ÅT handbromsen nu! Under tiden sitter barnen i Saaben och stirrar och gormar, -Vad har hänt, vad har hänt! Jaja, till slut kom vi iväg allihopa i Saaben istället och den lilla röda fick stå ensam kvar på sniskan med nosen ut mot gatan. Väl hemma igen har mannen köpt en batteriladdare vilken ni ser på bild, jag vet fortfarande inte om den kommer lösa det åt oss. Det får kvällen utvisa.

Det är oväder i byn, perfekt nu när bilen står där ute i sitt toppenskick! Jag tog en bild på vårt supervackra tegelhus från baksidan sett med mörka moln över hustaket. Det har åskat och blixtrat men inte så länge, lite regnstänk och så var det klart. Jag har manipulerat bilden lite med en fejkad blixt och lite graffiti ;) Love Photoshop! Glöm inte klicka på bilderna. Trevlig måndag kväll alla!

Har ni känt så?

Usch vad läskigt det var inatt. Jag vaknade hastigt och kände mig jättekonstig i kroppen. Jag var så svettig så det rann om mig, kände mig vimmelkantig och tänkte gå upp men jag kom bara till dörren för att sen sätta mig ner igen. Kändes som jag knappt fick luft och alldeles kallsvett. Fy vad läskigt det var, gick till slut upp och drack lite vatten och sen somnade jag ändå.

Varför blir det så där, jag blir aprädd och tänker att nu dör jag, eller så svimmar jag här och nu och slår mig än värre än förra gången. Nu är jag uppe och ska dricka lite kaffe och äta en äggsmörgås. Jag kanske får ta det lite lugnare idag, det blev lite mycket igår kanske, vad vet jag. Hur ska jag veta varför jag vaknar upp på det där viset och har sån konstig känsla i kroppen och svettas som om livet rinnet ur mig. Försökte komma på om jag drömt något men det var helt tomt.

working 9 to 5

Okej idag var det min sista sjukskrivningsdag. Känns lite surt, men men det är bara att jobba på igen ända fram till 16 istället för 14. Fast det är väl mer working 7.30 to 16. Men det blir en mjukstart med tre dagar heltid och sen tre veckors semester. Inte helt fel. Sjukskrivningen har gjort mig gott ändå och jag hoppas att jag kan hålla band på mig när det gäller ”stress” i alla möjliga lägen.

noll koll

okej solen skiner,…så varför kan jag inte känna mig glad. Jo, det ska jag berätta för morgonen starta med ett stort MINUS! Jag har NOLL tålamod. Ibland känns det så j*vla hopplöst…
Det går upp och ner, upp och ner, som en berg och dalbana.

Igår gick det mestadels bra, det kändes bra. Ordnat sig med FK. Stora barnet var på fotbollsskola. Jag och lilla barnet åkte för att handla och hon var jättesnäll och hjälpte till i affären utan gnäll. Lovade henne en liten leksak om allt gick bra, och allt gick bra så den fick hon behålla.

Läser en bok nu och försöker förstå vad de skriver. De delar upp kontinuerlig förstärkning (varje gång) och intermittent (då och då) förstärkning. Intermittent jämfört de med att t.ex få var 6:e kopp kaffe gratis om man samlar stämplar på ett kort.

Förstärkning är en konsekvens som får sannolikheten för ett beteende att öka. Det finns positiv förstärkning och negativ. Med positiv förstärkning menar de att någonting tillförs och med negativ förstärkning menar vi att någonting tas bort. Förstärkare kan vara materiella ting men lika gärna upplevelser, beröm, uppmärksamhet eller egna tillfredsställande känslor.

Men då får jag nog välja förstärkning då och då, jag kan ju inte köpa en leksak varje gång jag vill att de ska uppföra sig i affärer…så ska jag göra ett typ av stämpelkort då eller?…och var 5:e gång typ får de något?…

Men som sagt, idag är ingen rolig dag och jag vet inte ens hur jag ska bete mig. Vill bara gräva ner mig nånstans.