Jakten på det perfekta…

Sorry readers! Men jag är för trött numera, det måste vara dessa tunga regnmoln som hänger över Sverige. Inte ens ”Ljust & Fräscht-boken” kan hjälpa mig nu. Förresten så var det ett bra tag sedan jag började läsa den ljusa och för övrigt snyggt designade genomtänkta bok, skriven av Lindström och Schyffert. Om någon undrar så har jag faktiskt plötsligt läst ut den, ja shit, vilken tid det tog. Jag somnar pang bom på kvällarna och fick låna om, låna om och låna om på biblioteket. Började nästan bli lite pinsamt där ett tag. Så nu slänger jag ihop några rader om den. Det är dock lite svårt att göra en riktig recension när jag läst några sidor då och då under ett par månaders tid. Men i det stora hela gillar jag det ironiska och igenkänningen i den.

Jag skulle gärna vilja se den där showen faktiskt, kan tänka mig att den är riktigt rolig. Inget ont om boken, jag gillade den. Jakten på det perfekta boendet liksom. Jag kan ibland känna mig riktigt mätt på just det där med boendet,..det ska fixas och renoveras, målas och planeras och tyvärr påbörjas nya projekt innan ett annat är färdigställt. Ja, hos oss då,…fast absolut inte i nivå med ”Arga snickarn”. Men kanske blir vi lite påverkade av samhällets strävan efter det där perfekta. När ska vi stanna upp och bara bo och leva?

Men vad är perfekt då? Att bo likadant som alla andra, hur tråkigt är det inte? Som när jag fann den där gamla registreringsskylten på loppis för en 5:a, då var jag riktigt ordentligt påverkad av bloggar och webbshoppar jag hamnat på. Det hade liksom varit roligare om jag fått skylten av min egen pappa som kanske kunde sagt att -”den här var satt faktiskt på din farmors fars första bil”, eller nåt. Det finns visst 65 olika inredningstidningar i Sverige, och tänk all annan media sen, så det är väl inte så konstigt att man blir påverkad till att vilja förnya sig hela tiden. En förnyelsekamp och jag blir bara matt.

Jakten på det perfekta boendet,…why and where liksom?

 

Minst sagt kompetent

Nu har jag läst ut ”Din kompetenta familj” av Jesper Juul. Minst sagt kompetent är denne man, och klok. I det stora hela tyckte jag att den första boken jag läste med Jesper Juul som heter ”Ditt kompetenta barn” innehöll mer. Men detta var också en bra klokbok.

Den här boken är tunn men ändå tog det en väldans tid för mig att läsa ut den, jag har varit så trött på sistone så jag bara stupar i säng. Nya rutiner på jobbet som blir som en hjärntvätt till slut. Hur som helst så känns det skönt att barn inte har användning av perfekta/tvärsäkra föräldrar utan trivs bäst med levande föräldrar som är under ständig utveckling. Det handlar egentligen inte om ”barnuppfostran”. Istället handlar det om kvalitén på de vuxnas sätt att leva, att uppfostra barnen är inte meningen med föräldrarnas liv.

Taget ur boken i kapitel ”ledarskapet i familjen”: Det är inte så viktigt vad vi gör eller inte gör, men det är mycket viktigt hur eller på vilket sätt vi gör det.

Jesper Juul – en klok man

En bok jag lånade på biblioteket har jag nu läst ut. Den heter ”Ditt kompetenta barn” skriven av Jesper Juul, en fantastiskt klok man. Jag önskar att jag hade hans tankesätt varje dag, varje minut. Eftersom jag har en tendens av att lätt glömma vad jag nyss läst, så var jag ju också tvungen att köpa boken. Ett måste helt enkelt för jag kommer att få gå tillbaka till den och fräscha upp minnet då och då.

Vi får läsa om familjens värderingar, barn samarbetar, självkänsla och självförtroende, ansvar ansvarighet och makt, gränser, tonårsfamiljen och föräldrarna. Tonårsfamiljen var jag nyfiken på då min äldsta är på väg mot puberteten.

När barnen kommer i puberteten är det för sent att uppfostra. Man menar att det viktigaste barn får med sig hemifrån får de under de första tre-fyra åren, samt att de kommande sex-sju åren blir jämnåriga, andra vuxna och deras eget inre viktigare än föräldrarnas uppfostran.

Att ”trots” beror på föräldrarna var mycket intressant att läsa om. Det är snarare föräldrarna som trotsar! Det är ju så jäkla logiskt egentligen när man tänker efter, barnen blir självständiga och vi vuxna trotsiga. Vi vuxna måste ta barnen på allvar och bemöta dem som vi bemöter andra vuxna. Även gå till oss själva, vårt personliga ansvar så att barnet också i sin tur kan lära sig sitt personliga ansvar som sinnen, känslor, behov och senare: fritidsintressen, utbildning, klädsel och utseende och religion. Det personliga språket är jag vill, jag tycker. LÄS!

Sätta gränser utan att kränka

Jag har läst en bok av Jesper Juul som heter ”Här är jag! Vem är du? ”. En bra och tänkvärd bok om närvaro, respekt och personliga gränser mellan vuxna och barn. Hur man som förälder kan tackla vardagens små konflikter på bästa sätt. Det är verkligen något som jag känner att vi behöver för de där små konflikterna uppstår ju titt som tätt.

Nu var det ett tag sedan jag läste den men det finns ett kapitel som heter ”Får föräldrar skälla på sitt barn”. För det första beror det på vad man menar med att skälla. Boken vill göra skillnad på utskämda och utskällda och på de ord som knyts till känslorna.

Jag själv mår jättedåligt när jag skällt på barnen, känner mig som världens sämsta just då och en lång stund efteråt. Men enligt boken tar inte barnen skada av att bli utskällda, de tycker inte om det självklart för det gör ju ingen, men det viktiga är att de inte ska bli utskämda.

Det finns fler böcker av Jesper Juul och jag har lånat ett par stycken på biblioteket. Bland annat ”Ditt kompetenta barn”. Ska bli intressant att läsa den nu. Gonatt…

Jag är jag är trygg i sig själv

 

Jag vill tipsa om en bra bok som heter ”Jag är jag” av Emma Adbåge som riktar sig till läsåldern 6-9 år. Emma Adbåge har skrivit boken och gjort illustrationerna som är så där charmigt fulsöta. Via länkningen kan man läsa lite ur boken. Jag lånade den på biblioteket för det bara lyste Emma om den. Och mycket riktigt så gillade hon den direkt och har läst själv ur den också innan hon ska sova. Ibland har vi läst tillsammans och ibland läste hon högt för mig…och det blir lite grodor i mun då och då från boken. Men det är en kul bok om en 8-åring som är nöjd med sig själv och vill bara vara sitt eget lilla jag.