Norrsken

Men hur lyckligt lottad var inte jag häromkvällen! Det pratades på jobbet om att det fanns chans att se norrsken. Inte bara uppåt i landet utan även på många platser över hela riket. Jag följer en Facebook-grupp där det informeras om när det kan ske, men ibland har jag dålig koll där. Så tur att det är fler på jobbet som är intresserade av detta fenomen. Det sades att mellan kl 18 – 02 skulle det ske.

Så fort jag kom hem så letade jag fram varenda kamera. Mobil, gopro och systemkameran med stativ. Jag for fram och tillbaka i huset och kikade ut ifrån vartendaste fönster, men mest åt baksidan sett för det var där jag tyckte att himlen betedde sig lite annorlunda. Det sägs ju att det är svårt att skymta norrsken med blotta ögat, i alla fall om det är ganska svagt. Så istället kan man kika genom kameran. Och mycket riktigt! När jag gjorde det såg jag hur det trädde fram.

Norrsken i uppförsbacken

Så första gången jag såg norrsken blev här hemma i uppförsbacken. En vacker lila nyans spred sig över himlen, så något var verkligen på gång. Klockan var då ca 18.30. Jag blev väldans ivrig och for iväg med bilen och glömde bort stativet. Men jag fick med mig kamerorna. Först åkte jag och ställde mig på en liten grusväg uppe på en bro som går över järnvägen här i närheten. Efter ett tag skymtade jag på håll mot sjön en svag grön ljusstrimma. Jag åkte ner till sjön här där vi bor för att få mer vida vyer, i hopp om att få se ordentligt med norrsken. Kliver ur bilen, och ser ju att det blir mer och mer grönt. Går ner mot vattnet med alla kameror. Klockan är nu ca 19.00 och det biter kallt i fingrarna. Men himlen är klar och det är stilla. Ensam är jag också. Lite kusligt. Det knarrar på isen när jag går över bryggan och jag börjar knäppa av några bilder.

Systemkameran fick en chans, blev inte bra. Gopro filmade under tiden, men vad jag kunde se på skärmen så blir nog den filmen nattsvart. Den är totalt värdelös att filma med i mörker. Men med mobilen tog det ett tag innan jag kom på att ställa in den på ”nattfoto”. Då räknar den ner i 5 sekunder och under den tiden så framträder norrskenet mer och mer på skärmen. Så coolt! Men det var otroligt svårt att få en bra skarp bild. Men ni ser ju, visst är det vackert. Grönlila färger som samspelar ihop med stjärnorna och is på sjön. Men självklart vill jag se mer, större och skarpare norrsken. Och en bättre kamera vore inte dumt.

Jupiter och Venus möts

Jag undrade lite över de två skarpa prickarna som lös så starkt på himlen. Minns att jag tänkte att det nog är en satellit, eller två. Men sen någon dag senare såg jag någon på Instagram som jag följer lägga ut en liknande bild som jag tagit med dessa prickar. Då skrev man Jupiter och Venus på bilden. Så jag googlade och mycket riktigt, det var ju planeter! Igår den 1 mars ska Jupiter och Venus ha sett ut att mötas på himlen för oss jordbor att skåda. Jag glömde dock kolla igår men fick ju planeterna på bild dagen innan utan att jag visste om det. Man skulle kunna se dem ikväll också innan de sakta glider ifrån varandra igen. Men ikväll är det för mulet.

Men visst är det vackert? Fick ni någon chans att se norrsken och/eller planeterna?

norrsken, jupiter och venus
Norrsken från 27 februari och bilden med text Jupiter och Venus är från dagen efter

Frostigt nere vid sjön

Igår hade jag ledigt. Skönt att slänga in en ledig dag. Förlänga helgen lite. Jag och dottern drog in till stan. Hon hade ett ärende dit inför sitt körkortstillstånd till lastbilskörkort. Ja, hon vill också bli lastbilschaufför precis som brorsan vill. Vi tog en fika och kikade lite på kläder och strosade runt.

Under helgen tog jag med mig systemkameran ut. Det var bitande kallt men väldigt fint ute med alla frostiga träd. Ingen blå himmel men jag knäppte en del fina foton ändå tycker jag nog. Nere vid sjön är det alltid fint. Så här kommer en bildkavalkad från den promenaden.

Apropå promenader. Jag har alltid haft det svårt att komma ut på promenader, särskilt denna årstid. Det går lite bättre under vår och sommar. Men nu är jag lite lat och lite depp på grund av det trista vintervädret för det är så upp och ner. Ena dan vinterkrisp och andra dan tö. Även inomhusträningen har blivit lite mindre utav. Jag försöker peta i mig lite extra D-vitamin och vitaminer, och så kommer mensen på det och järnet hamnar i botten. Ja, det är inte lätt att vara på topp alltid. Men livet är ju inte alltid tipptopp eller hur?

frostigt
Frostiga granbarr
frostigt ner vid sjön
Frostiga vinterträd
vinterkrisp
Krispig vass
vantar på bänk
Min vantar på nedklottrad bänk
frostigt
Fruset nere vid sjön

Chlorella klorofyll

Chlorella klorofyll, superalgen. För ett tag sedan hittade jag denna green mix på apoteket. Det är en mix av chlorella, vetegräs och ingefära. Den är väldigt god i ett glas juice. Men man kan även blanda den i en smoothie, eller dricka den som en shot blandat med vatten. Läste även att man kan ha den i bakverk eller i pannkakssmeten.

Chlorella liten och grön

En encellig grön alg, som innehåller väldigt mycket klorofyll och namnet Chlorella betyder just liten och grön. Den är rik på protein, antioxidanter, vitaminer och mineraler. Främst vitamin E, fosfor, järn, jod och magnesium. Dessutom innehåller chlorellan rikligt med vitamin B6, B12 och B2, B3, vitamin C, zink, kalium, kalcium, selen.

chlorella
Green Mix

Vetegräs

Vetegräs är även den rik på klorofyll! Vitaminer, mineraler och en lång rad antioxidanter. Samtliga essentiella aminosyror. Generöst med enzymer som stödjer matsmältningen.

Ingefära

Vi vet ju alla att ingefära är antiinflammatoriskt och det innehåller ju mängder med nyttigheter. Jag brukar ofta starta dagen med en liten shot ingefäravatten med citron i. Basa magen liksom.

Litchi – stenfrukt

Ni kanske undrar vad det är för plommonsliknande små bollar som ni ser i bilden? Det är en exotisk frukt som heter litchi. Den kommer från Kina och främst Thailand. Jag har aldrig smakat på en litchi förut och smaken är söt och lite kryddig, och slemmig. Man äter den som att du skalar ett ägg och de ska vara lagom mjuka när de är mogna. Men pass upp, de är väldigt saftiga så när du klämmer på den så sprutar det lång väg.

Inuti stenfrukten är det ju då en avlång kärna. Men tänk efter innan du vill plantera den. Det är ett träd som kan växa sig flera meter hög. Så vad innehåller denna tropiska frukt? Den är väldigt rik på C-vitamin. Men tugga inte på kärnan, den innehåller tydligen hypoglycin som kan orsaka kraftigt blodsockerfall.

Vi minns Sotis

Idag åkte vi till djurminneslunden där vår äldsta katt Sotis vilar. Barn var med också, och det blev en fin stund. Idag 14 januari för ett år sedan fick han somna in med väldigt dåliga njurvärden. Gammelkatten var förvirrad, kissade utanför lådan och jamade intensivt om nätterna. Såg och hörde dåligt. Lille gubben vi minns dig och dina tokigheter. Som när du brände tassarna på vedspisen i Norrland. Ja, tänk att du faktiskt åkte med oss ända till Höga kusten och sprang runt i skogen där. Eller när du gärna gick in hos grannarna och tiggde mat. Du ville gärna vara nära och en gång låg du och sov i vår campervan, vilket inte märktes förrän vi hade kört iväg men du fortsatta sova lugnt. Du älskade äggula och att gosa och kurrade jättehögt. Din vän Tusse hade du nog blandade känslor för, men ibland såg ni faktiskt ut att vara vänner ändå. Jag tror att Tusse märkte hur du mådde då han ville vara nära dig på slutet.

Det var en väldigt jobbigt dag för ett år sedan. Det var många år sedan jag grät så mycket. Nu vilar du i djurminneslunden med andra smådjur. Längs med muren mellan stenarna ligger din favoritleksak kvar. Idag fick du också en sten formad som ett hjärta. Sov gott Sotis! Nospuss!

vi minns
Sotis älskade vän

Bittergurka

Snart kan vi börja odla igen! Men ni kanske redan har börjat? Inte jag. Men jag vet att jag vill prova odla bittergurka igen. Bittergurka, en medicinalväxt som ofta används inom hälsokost. Innehåller mycket antioxidanter, vitamin C, vitamin B6, magnesium och järn och kalcium. Det sägs att den kan döda cancerceller. Som ni hör på namnet så är det väldigt bitter i smaken, men det kan försvinna lite vid tillagning. Eller om man vill äta den som den är kan man låta den ligga en stund i kallt saltat vatten för att få bort lite bitterhet.

Minns ni hur besviken jag var över mina gurkplantor förra året? Om inte, kolla här. Just denna variant bittergurka ser väldigt rolig ut och är spännande. Så jag var väldigt taggad inför att få skörda stora fina gurkor. Men till min fasa så blev de väldigt små och till slut så gulnade dem och ramlade av. Ändå hade jag gett näring. Men så en dag när jag helt gett upp och klippte ner hela plantan inför vintern, vad hittar jag då? Jo, en enda gurka som var större än de andra små. Inte så stor som de ska bli, men större på kanske 5 cm cirka. Så jag var ju tvungen att ta fram kameran såklart. De ser så söta ut, som små drakar med taggarna. Egentligen ska de bli över en decimeter långa, eller till och med längre, så långt ifrån färdig.

Bittergurka – gör om och gör rätt

Det är svårt att veta vad som gick fel. Men jag har mina misstankar att jag hade för liten kruka och att dem inte fick det utrymme som behövdes. Då torkar jorden lätt ur också så jag hann inte vattna i tid heller.

Så inför detta års odlingar behöver jag tänka ut var jag ska plantera gurkplantorna någonstans. Har läst att det ska vara en skyddad plats utomhus, eller gärna växthus. Bittergurka är en växt från Västindien och kräver mycket värme och yta, då den tydligen kan bli 5 meter! Jo, jag märkte ju att det är en klätterväxt!

bittergurka
Jag undrar lite hur den kunde bli så böjd?
bittergurka
Så här stor (liten) blev förra årets bittergurka

San Bernadinopasset Schweiz

San Bernadinopasset är beläget i de schweiziska alperna, 2065 meter över havet, uppe bland molnen. Innan vi kom fram till passet åkte vi igenom Liechtenstein. Även där finns det enorma bergslandskap. Vi åkte aldrig in i Vaduz som är Liechtensteins huvudstad. Vi var så inställda på passet och gasade vidare med spänning. Så kommer vi fram till väg 13 och den slingriga serpentinvägen tar sin början.

vaduz-Liechtenstein
Liechtenstein

San Bernadinopasset för den som gillar äventyr

Passet går mellan topparna Piz Moesola, med högsta punkt 2963 meter över havet, och Piz Uccello 2 724 meter över havet. Alltså det är en sådan fantastiskt dramatisk natur, jag blev helt häpen. Samtidigt som jag ändå tycker det är lite läskigt på sina ställen där vägen ser ut att sluta helt tvärt, innan den svänger igen.

Vi är inte de mest äventyrliga paret som finns, och vi har heller inte rätt klädsel eller utrustning för att klara en lång vandring. Men att åka det här passet, stanna vår campervan för att pausa och laga lite lunch, det fick mig faktiskt att bli lite sugen på att ge mig ut i den karga naturen. Så obeskrivligt vackert. Tänker er känslan att nästan kunna ta på molnen. Någon av dessa bilder skulle jag vilja framkalla, kanske på en canvastavla. Det är alltid kul med en lite personlig touch på tavlorna blandat med andra posters. Skapa sitt eget konstverk. Kanske skulle passa på nu när BESTCANVAS.se har julerbjudanden med garanterad leverans till jul. En liten julklapp till oss själva från våra reseminnen.

San Bernadinopasset
San Bernadinopasset Schweiz
magiska bergstoppar
Mystiska bergen i molntäcke

Dessutom kan jag nu erbjuda mina läsare 10%. Använd koden MAJAMYRA10 och välj bland alla deras produkter.

Gillar ni att bila i Europa och söker er ner mot värmen så ta denna tur igenom San Bernadinopasset istället för tunneln. Men den är stängd vintertid och tänk på att det är lite kallare så högt upp bland bergen. Vägen är också tuff mot bilen så ta det lugnt och stanna gärna några gånger och njut av en underbar plats på jorden.

Vill ni se en film från vårt äventyr längs denna slingriga väg i bergspasset, kika här på min kanal på Youtube.

Gör ditt egna collage hos BESTCANVAS.SE

Campervan – Idyllen och verkligheten

Campervan, hur länge har vi inte drömt om detta? Det här är som ni vet vår andra campervan vi bygger. Och det här projektet blev mycket större än vad vi hade tänkt oss. Jag menar dock inte det att vi helt och hållet blåste ut allting i skåpet och byggde nytt från scratch med allt som hör till. Utan mer det här att, ”det blir aldrig som man tänkt sig”. Den känslan. Eller den verkligheten bör jag säga.

Campervan – Verkligheten

Ni som vet, ni vet. Vi har haft problem med vår campervan sedan första dagen vi såg den. Men samtidigt så kärade vi ner oss i den. Den kändes bara rätt på något vis. Detta trots att vi forskat dåligt och lät företaget leverera den till oss osett. När vi först såg den hade den en lång spricka i vindrutan, vilken man sagt skulle vara hel. Redan där borde vi dragit öronen åt oss även fast det är lätt fixat att byta ut en vindruta. Denna äldre modell, Citroên Jumper 2009, har inte farthållare som de sa att den hade. Vi borde vetat bättre. Vi bestämmer oss ändå för att köpa den. Redan efter första turen hörde vi ett klonkande ljud, vilket gjorde att vi bad en verkstad söka igen hela bilen. Dem hittade ingenting konstigt. Så vi tänkte att det var bakdörrarna som kärvar och klonkar.

Efter en månad, när garantin gått ut på en sådan här gammal bil. Då,…då slutar värmen att fungera i kupén. In på verkstaden igen. Jag gör en väldigt lång historia mycket kort. Efter sex veckor har de renoverat motorn eftersom den andra cylindern var repig. De har även bytt ut kamkedjan. Det blev en dyr affär, men skönt att det blev fixat innan vi skulle ge oss ut i Europa. Med renovering av både bodel med inredning, och motorn, fick det bli en väldigt sen semester. Vecka 35 drog vi!

Campervan – Idyllen

Idyllen. Den här bilden är från San Bernadinopasset i Schweiz. En magisk plats bland bergen där vi tog en paus efter slingriga serpentinvägar. Det är det här vi vill. Upptäcka vackra platser och samtidigt ha med sig sitt rullande hem. Vi kunde lätt laga en god lunch på vår gasolspis och sätta oss ner och äta med denna fantastiska utsikt!

Varje unik plats vi varit på med vår campervan kommer att få ett eget inlägg. Håll tillgodo. Vår första semestervecka hann vi uppleva både Tyskland, Schweiz och Italien. Italien var vårt primära mål och det var där vi ville upptäcka mest under den här resan. Jag åkte på en förkylning förstås så vi tog in på camping både i Tyskland och i Italien för att kunna vila. När vi lämnade campingen i Italien åkte vi mot en grotta i norra Gardasjön, Riva Del Garda. Därefter åkte vi vidare neråt igen mot Liguriska havet. Det är ju ett gäng timmar att köra så vi bestämde oss för att åka till en ställplats i närheten av en vingård strax utanför Asti. Vi hade cirka en halvtimme kvar när det plötsligt började ryka in i bilens kupé! Panik!

Som tur var hände det vid en avfart så vi kör av motorvägen direkt, och hamnar i ett industriområde med massor av bilfirmor. Skärrade stannar vi och rotar fram brandsläckare ifall det skulle börja brinna. Men när vi stängde av bilen slutade det ryka. Den natten var inte rolig. Oroliga och nervösa för hur det ska gå.

campervan
Campervan. Idyllen.

På verkstad i Cornaredo

Vi vaknar upp i närheten av Alessandria. Vi går runt till olika bilfirmor och verkstäder i hopp om att någon ska ha tid att hjälpa oss. Till slut när vi nästan gett upp, är det en verkstad som kommer och tittar på bilen. De tycker vi ska rulla in i verkstaden så de får kika vad de kan göra. Ni kan ju förstå lättnaden! Efter cirka en timme har de lyckats byta ut något (nån typ av ring) som gör att det slutat ryka. De ville ha 10 Euro för jobbet, men vi gav dem 20 Euro.

Nu fick vi tänka om och helt enkelt vända hemåt, i lugn takt och många pauser som de sa. Jag var så ledsen över att behöva avbryta resan. Vi kom cirka 19 mil och sen började det ryka in igen. Vi ringer försäkringsbolaget för nu vågade vi inte köra längre. I fem timmar väntade vi på bärgaren, som sedan körde oss till Cornaredo, en förort till Milano.

Gammal och slutkörd bil

Det är en gammal bil, säkerligen slutkörd företagsbil från tidigare ägare, och då står inte försäkringsbolaget för reparationer. Det vi först fick veta var att turbon var trasig, men de vill ha second opinion då det var något annat som var konstigt också. Det visade sig att det var även cylindern i motorn igen. Så hela motorn behövde nu bytas, och eftersom det skulle ta ett par veckor så fick försäkringsbolaget flyga hem oss. Vi tömde bilen på mat, sopor, lite kläder och elektronik som vi orkar bära då vi ej har resväskor med oss. Sen blev det flyg hem från Malpensa till Arlanda. Vi är tacksamma för all hjälp vi fått av Länsförsäkringar, de har varit GULD värda denna tid!

De hade bokat ett motell åt oss ett stenkast ifrån verkstaden. På detta motell fanns det till min stora glädje en pool och ett gym. Vi var där nästan en vecka och snart var ju vår semester slut så det var mycket oro denna tid. Vi blev stammisar på en restaurang i närheten, och Lidl. Besökte även ett lokalt ölbryggeri för att fördriva tiden och inte bli totalt nerdeppade. Provade även motellets gym två dagar i rad.

Nu har det gått två månader och, kanske, kanske att den är klar nästa helg. Dock har de stött på nytt trubbel, något med spridarna… ja, den här sagan tar aldrig slut. Vill ni se video från Cornaredo, kolla in denna video.

verkligheten

BBQ

Gokväll! Äntligen satte jag mig ner vid datorn och tömde kameran på bilder. Hittade denna bild på en riktigt god grillmiddag från i somras. Det ser ju grymt gott ut. Grillad kyckling, majs, potatis och de där gröna vad de nu heter. En och annan rädisa hamnade visst där också.

Nu har ju hösten krupit sig på och vi eldar i kaminen varje kväll. Vi har inte startat vår luftvärmepump än, men snart tror jag det behövs. Men det kan ju ändå bli några fina höstdagar framöver, så det är ju inte helt omöjligt att man kan få till en till BBQ innan snön faller.

Bittergurka vissnade

Jo, vi kan ju ta och prata om vad som hände med min gurkplanta. Jag odlade ju bittergurka och har varit väldigt nyfiken på hur stora dem ska bli. Hur dem smakar och ser ut. Ville ju även torka och göra egna luffakuddar. Ni vet såna där svampliknande grejer som hårdtvålar kan ligga och torka på.

Den hann växa så långt som ni ser på bild kan man säga. Den blommade och man kunde se en yttepytteliten bittergurka forma sig med sitt taggiga skal. Jag blev överlycklig! Men vad hände sen då? Jo, det hände först ingenting, den blommade ut som den ska. Men sen växte aldrig gurkorna på sig något mer. De förblev så där små, cirka 2 cm långa kanske. Efter ytterligare ett par veckor, och ett försök med näring så gulnade gurkorna. Hur tråkigt!?

Väldigt tråkigt faktiskt. Jag hade ett litet hopp att den skulle ta sig när det inte var lika varmt ute längre. Den har ju stått inne på vår inglasade altan, och där kan det bli väldigt varmt och behöver vatten ofta. Men när vi kom hem från semestern i Italien såg den lika tråkig ut och det har inte hänt någonting alls.

Så det blev en flopp! Men jag ska prova nästa år igen. Då provar jag nog också en större kruka, även fast jag tycker denna var rätt så stor, men inte djup dock. Men jag vet inte va det berodde på egentligen.

Har ni lyckats odla bittergurka?

bittergurka
Bittergurka i blom

Hej från bergen!

Kikar in för att snabba säga hej från bergen! Det var dock över en vecka sedan vi var på denna plats ni ser nedan. Det är San Bernadinopasset i Schweiz. En fantastiskt fin plats vi åkte igenom på vår väg neråt Europa. Sedan har det hänt en hel del. En hel del roliga och vackra upplevelser till efter det, men sedan vände det och det får jag berätta om när vi kommer hem för det är en lång historia.

Så under tiden får ni njuta av denna bild på vår fina campervan mitt ibland de schweiziska bergen.

san benadinopasset schweiz
En magisk plats att stanna och äta en ”hemlagad” lunch på