Tänk er en riktigt smarrig buffé uppdukad med hur mycket som helst, många olika sorteras mat och efterrätter. Du hämtar en tallrik och fyller den med allt som ögat väljer. Går tillbaka till bordet och försöker syna maten i det enda ljus som finns, ett värmeljus på bordet och förhoppningsvis lite ljusspridning från bufféborden. Du är hungrig och hugger in…mmm var det kyckling, eller var det kött det här, tänker du…svårt…för det smakar just ingenting direkt.

Middagen serverades halv 6 på kvällen och då var det kolsvart ute. Det fanns ju ett och annat som smakade okej, kryddstarkt och så men kunde istället ha en konstig bismak. Men det gick ner, vi behövde ju äta liksom…he
Barnens favorit blev pasta eller pommes med lite kyckling. Det fanns efterrätter till varje måltid, och det ser ju så himla gott ut som ni ser…men när man smakade på det var det som om någonting fattades, det stämde liksom inte. Var är sockret…det var bara som olika konsistenser och ibland smakade det lite vanilj. Men det lustiga var att i slutet på veckan så blev jag van vid smakerna, eller jag menar att det inte smakade så värst…ungefär som att sockersuget försvann och det var inte så tokigt ändå.