I andra änden

Så jag är på väg hemåt från jobbet och det är typ kö, ja kööö i Örebro stad, en himla massa bilar överallt och alla vill fram samtidigt. Mannen ringer och undrar när jag är framme och plockar upp honom på jobbet, och jag tycker väl att cirkus 10 min borde funka…

Jag fortsätter rocka Volbeat i bilen på lagom hög volym sådär. När jag nästan är framme tänker jag ”undrar om jag ska ringa och säga att jag är framme, eller står han redan ute..” och precis då ringer mobilen. Jaha, nu ringer han tänker jag och svarar;

-Aaa, jag är framme!
Precis när jag sagt det ser jag inför mig att det stod ju faktiskt inte mannens nummer på displayen…oups. Det hörs inget i andra änden, jag hör bara Volbeat som sprakar ur högtalarna.
-Hallå hallå?..var har jag kommit, hör jag sen.
Jag sänker genast musiken och blir lite svettig, gud vem ringde, tankarna maler om alla möjliga pinsamma situationer.
-Du har kommit till Lisa, piper jag.
-Ja hej det här är B-M Williams fröken från skolan….
(blodrush i mina ådror!)

Usch vad pinsamt. Här sitter jag och rockar och svarar så dumt i telefonen. Men det ordnade sig ju och hon trodde att jag svarade att jag hette Anne eller något sånt…mohaha
Hur som helst ville hon boka in tid för utvecklingssamtal och det fick hon.