Ja så känns det, mitt liv nu…som i twilight zone. Ena dan bra, andra inte. Det kan till och med växla på en dag om det är bra eller dåligt. Känner mig helt knäpp, får gråtattacker, yrsel, har låg stresströskel, brusar upp för nada och att känna ”lust” ska vi inte tala om…vill helst bara krypa ner nånstans och vara för mig själv, ingen får ta på mig … och så vidare.

Det jobbiga är också när de närmsta inte förstår, men jag kan förstå…det att de inte förstår alltså. För själv kan jag ibland inte förstå och hur ska då andra kunna ha förståelse. Nä, låt mig bryta handlederna istället och gå i gips ett par månader, sen när jag får ta bort gipset så är jag frisk.

Men när är jag ”frisk” från det här?! Hur länge ska jag vara sjukskriven?…hur i h-lvete ska jag veta det, jag vet bara att jag inte mår bra nu och igår gick sjukskrivningen ut. Jag ringde och sa att jag ville ha förlängt men inte 2 v hit och dit, nu tog jag i.a.f juni ut så får vi se. Jobbar 6-timmars dagar och går hem kl 14. Jag träffar kuratorn och det känns alltid jobbigt innan men skönt efteråt.